Chris...

En liten parentes;

Under mina tjugotvå år i Sverige har jag nästan aldrig träffat någon som hetat Christine. I gymnasiet dök de två första (och enda) upp, med stavningen Kristin. Man kan ju inte säga att det är ett ovanligt namn, men det har ändå verkat som att få hetat just det.

Därför har dessa två första veckor i USA varit ganska komiska med tanke på det ovanstående. Jag reste hit med en CHRIStoffer och ganska snart efter vår ankomst till Tampa träffade vi en av de få andra skandinavierna, dansken CHRIStian. Den sistnämnde CHRIS bor tillsammans med två amerikanska killar som av en händelse råkar heta CHRIStoffer och CHRIStoffer.

När skolan sen drog igång förra veckan träffade jag en annan law student som heter CHRIStoffer och hans flickvän heter, hör och häpna, CHRIStina!

Jag har alltså under mina två första veckor i USA kommit upp i sju stycken Chris! Detta måste vara ett tecken på att jag har hamnat rätt :)